Mina första porträttbilder
Ja jag vet att jag är seg på att uppdatera men den senaste tiden har det varit så mycket. Under påsken var jag ute med Cilla och tog lite porträttbilder på henne och hennes djur. Vi hade fått i uppgift på fotokursen att vi skulle ta porträttbilder och jag är väldigt glad att Cilla ställde upp som modell så jag fick öva mig lite =)
Uppgiften var att vi skulle ta 2-4 porträtt och vi fick tolka det hur vi ville, sen skulle det redovisas inför gruppen och diskutera varandras bilder. Så de här bilderna jag visar här tog jag med mig till bildredovisningen.
Bild 1: Den här bilden gillar jag väldigt mycket, en klassisk porträttbild. Jag gillar kontrasterna, den svarta tröjan mot den vita bakgrunden. Bilden känns nästan svartvit fast den är i färg. Det är bara ansiktet som har lite varmare ton. Min lärare tyckte att det var bra att jag hade placerat Cilla till höger just för att man tittar på en bild från vänster till höger precis som när man läser. Hade hon varit till vänster så hade de blivit som ett stopp nu känns bilden lugnare.
Bild 2: Jag började med att ta nära bilder på båda ögonen, men fastnade mer för den här bilden. Tycker om att bara halva ansiktet är med och det känns lite mer spännande. Det var en i fotogruppen som tyckte att sjalen tar för mycket uppmärksamhet och då är inte ögat lika mycket i fokus och det har hon väl rätt i men jag tycker ändå att sjalen gör att det händer lite mer i bilden. En annan gillade att luvan och sjalen tillsammans formar samma form som ögat och det hade jag inte tänkt på innan.
Bild 3: Den här bilden är så söt, tycker väldigt mycket om den och den känns som en typisk porträttbild och dessutom så behöver ju inte ett porträtt vara på en människa. Det är svårare att fota djur just för att de aldrig är stilla. Den här bilden är som den första bilden, allt är svart och vit förutom den röda tröjan i vänstra hörnet. Även fast den syns väldigt lite så hade inte bilden alls blivit den samma om den inte varit där. Jag har tagit bilden i grodperspektiv alltså att jag är på samma nivå som hunden när jag ta bilden. Det gillade de andra i gruppen.
Bild 4: Vet inte hur jag lyckades med den här bilden för alla andra jag tog blev bara suddiga. Det är otroligt svårt att fota en råtta som knappt är still en sekund. I princip är de bara ögat som är skarpt resten är oskarpt. Gillar att bilden går i ljusa toner förutom just ögat, det gör att de får ännu mer fokus.
När man tar porträtt brukar man vilja ha en bild där ansiktet är skarpt och bakgrunden är lite suddig för att inte bli störande. Det har jag fått genom att fota med en stor bländaröppning (lågt bländartal) för att få kort skärpedjup.
Uppgiften var att vi skulle ta 2-4 porträtt och vi fick tolka det hur vi ville, sen skulle det redovisas inför gruppen och diskutera varandras bilder. Så de här bilderna jag visar här tog jag med mig till bildredovisningen.
Bild 1: Den här bilden gillar jag väldigt mycket, en klassisk porträttbild. Jag gillar kontrasterna, den svarta tröjan mot den vita bakgrunden. Bilden känns nästan svartvit fast den är i färg. Det är bara ansiktet som har lite varmare ton. Min lärare tyckte att det var bra att jag hade placerat Cilla till höger just för att man tittar på en bild från vänster till höger precis som när man läser. Hade hon varit till vänster så hade de blivit som ett stopp nu känns bilden lugnare.
Bild 2: Jag började med att ta nära bilder på båda ögonen, men fastnade mer för den här bilden. Tycker om att bara halva ansiktet är med och det känns lite mer spännande. Det var en i fotogruppen som tyckte att sjalen tar för mycket uppmärksamhet och då är inte ögat lika mycket i fokus och det har hon väl rätt i men jag tycker ändå att sjalen gör att det händer lite mer i bilden. En annan gillade att luvan och sjalen tillsammans formar samma form som ögat och det hade jag inte tänkt på innan.
Bild 3: Den här bilden är så söt, tycker väldigt mycket om den och den känns som en typisk porträttbild och dessutom så behöver ju inte ett porträtt vara på en människa. Det är svårare att fota djur just för att de aldrig är stilla. Den här bilden är som den första bilden, allt är svart och vit förutom den röda tröjan i vänstra hörnet. Även fast den syns väldigt lite så hade inte bilden alls blivit den samma om den inte varit där. Jag har tagit bilden i grodperspektiv alltså att jag är på samma nivå som hunden när jag ta bilden. Det gillade de andra i gruppen.
Bild 4: Vet inte hur jag lyckades med den här bilden för alla andra jag tog blev bara suddiga. Det är otroligt svårt att fota en råtta som knappt är still en sekund. I princip är de bara ögat som är skarpt resten är oskarpt. Gillar att bilden går i ljusa toner förutom just ögat, det gör att de får ännu mer fokus.
När man tar porträtt brukar man vilja ha en bild där ansiktet är skarpt och bakgrunden är lite suddig för att inte bli störande. Det har jag fått genom att fota med en stor bländaröppning (lågt bländartal) för att få kort skärpedjup.
Kommentarer
Trackback
